I en grupp skålar har de ytterst tunna väggarna åstadkommits genom att rinnande lera bara hastigt sköljts runt i en gipsform. Kanterna tycks bräckliga, och det eteriska uttrycket förstärks av benporslinets transparens. Från de delikata kärlkropparna sticker blad och grenar ut, distinkta i sina former.

Annika arbetar företrädesvis i materialen planglas och silikon, med dessa bygger hon tredimensionella, lätt sviktande former i en mosaikteknik som bygger på transparens och genomsiktlighet, där konstruktionen i sig är en bärande faktor.

De två former som visas på mässan är ca 50 cm i diameter vardera, låga och öppna som en blommas kalk som vänder sig mot sol.

Utforskande av formen cylinder har resulterat i ett antal muggar.

Skulpturer skapade av en 0,4 mm tunn järntråd som snurrats varv efter varv. Tråden har med sin känslighet och hanterbarhet varit ursprunget. Paret Moritz har eftersträvat ett uttryck av skörhet och transparens. Rörelser, inre rum, möten med linjer, skikt som förbinder och isolerar.

Pasi har sytt och broderat, färgat och målat, fogat ihop, vänt och vikt tyger och trådar för att sedan göra tält. På grund av deras storlek är de fysiskt omöjliga att gå in i. Men hans önskan är att man ska kunna sjunka in i deras värld, i väggar och tak med deras olika ytor och strukturer, mönster och färger.